Andas förihelvete

Kinderna är röda. innombords kokar du. Fingrarna kliar och en klump sätter sig i halsen. Man vill ta något och kasta det i marken. Hårt som fan. Frustrationen kryper runt i hela kroppen och desto mer man tänker på det desto värre blir det. Att skrika hade hjälpt men på något sätt behärskar man sig. Drar ett djupt andetag och tänker: lugn och fin, inte spåra ut nu. Man försöker resonera med motståndaren, försöker förklara. Men inget hjälper, personen mitt i mot dig ignorerar dig och skämtar bort allt. Skratt rakt upp i huvudet är allt du får som svar, nej nu jävlar.. Pang, allt släpper. Man flyger upp ur stolen och skriker dra åt helvete. Sen stormar man fort som fan iväg.

Allt detta hände mig precis. och blöö, jag blir knäpp på folk som inte kan lyssna. Känner hur en stor påse med ilska hänger innuti mig och behöver verkligen kastas ut. Men nej, jag har inget bra utlopp för min ilska just nu, att kasta mobilen i marken hade säkert hjälp mig, men mina erfarnheter säger mig att det inte är värt det. Ska försöka andas lite nu, sen ner o ta tjurjävlen vid hornen och slå näven i bordet. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0