One life
Inlägget här nedan var ju inte... psykat. Låter som om jag är 12 år. Men hellre att man känner sig som 12 än 30?Iallafall om man (snart) är 17. Idag skulle man ju till stranden, men så är det ju mulet idag igen, ogillas. Är ensam hemma idag med så kan ju göra vad jag vill! Funderar på o gå till Rasta, hyra mig en film och köpa deras svindyra godis. Sockersugen är enormt os mig just nu känner jag. Börjar bli knäpp. I typ förrförrförra inlägget skrev jag att jag skulle bli nyttig. Bullshit. Sånt funkar seröst inte. Iaf inte på mig. Så tråkigt. Man lever en gång och då ska man väl inte sitta o förbjuda sig själv att göra saker man tycker om? Rätta mig om jag har fel, men det låter inte vettigt någonstans.
Jag gillar förövrigt uttrycket "One life" för det stämmer ju precis! Eller an lever kanske flera liv, men det känns som när man lever ja då ska man fan leva. Brukar tänka så rätt mycket. Som när man ställer sig på bord och hoppar på dem under försövskarnevalen trots att man vet att de kommer gå sönder när som helst. Men vafan, one life, det kommer ju askul ut. Och det gjorde det, när bordet gick sönder alltså.
Eller som när man är på stranden och hoppar från räcket på bryggan, trots att man vet att det är nog liiiite för grunt. Kanske inte så maxande grejer, men det känns som om när man får några år till på nacken och inte är begränsad av staten så skruvas allt upp. Jag vill typ hoppa in i bilen och bila runt i europa en sommar. Eller tvärs över USA? Bara sådär.
Men som sagt, lite mer än 1 år kvar sen så ska jag minsann ut o bila! Eller så väntar vi tills februari när bea tar sitt körkort och så får hon köra. Bara hon kör fort!
Nähä om man skulle göra något av dagen? Baka kladdkaka, kolla disney och spela the sims? ONE LIFE! (hoppas ni förstår ironin i det sista)
Kommentarer
Trackback
